Resurrected in petscii cyberspace

Enter the search string "how to get friends and turn immensely popular" into your search engine of choice and becoming a sysop for a bulletin board system available only from petscii-capable 40-column terminals via telnet will most certainly come up first. For this reason I spent hundreds and hundreds of hours over a year, together with a few chosen fellow nerds, in order to get the Boar's Head Tavern BBS up and running and working fairly stably.

That was until the launch in spring last year. Since then the cyberpunk Sea*Bass from the abyss has of course continued to cause hacking-headache and -hypertension while reinforcing the love in my marriage. The Boar has until now welcomed almost 5000 calls and has 200 users, and it has had featured articles in both flagship disk magazines Vandalism News and Propaganda.

Those articles are preferably read together with the rest of their outfit from a disk on a real 6510-based machine or in an emulator, and can of course be downloaded from the Tavern. I have however made the screens available for those unable to here (zoomable .png):

Vandalism News issue 72 "Cyberpunks and Young Malts" by Jazzcat

Propaganda issue 31 "Interview: Macx" by Hedning

The solitary node for the online pub Boar’s Head Tavern is always present in cyberspace past the Tannhäuser Gate. For help on how to rummage around inside a Commodore 64 in my data dungeon, a primer is available here (.pdf): icrap.dk/boar-help.

Tendentiøs valganalyse 2015

Her er den skarpeste post-ironiske analyse som pdf, nem at printe ud og opbevare i lommen for senere genlæsning. Det meste dufter bedre end varm luft, og derfor er det ikke raketvidenskab at præstere noget skarpt og godt biased udenfor det beskyttede værksted.

C64 demo in space

People sometimes ask why I spend time on the c64-scene - an outlandish community of nerds having fun. Much of the amusement lies in the fact that the c64-scene is an ongoing Max Headroom incident, and no one knows what will happen next. TRSi just greeted me from space - need I say more?

More info on the crowd-funded femtosatellite Wren, developed by Paul Kocyla.

Hvad tror du fungerer bedst?

Klinikker der styres af dem der har kendskab til hvad der foregår, som arbejder efter sunde økonomiske principper hvor tingene er nødt til at fungere fordi ellers lukker biksen. Hvor der ikke findes plads til bureaukratiske mellemled fordi der er en direkte afregning til det offentlige efter hver behandlet patient. Klinikker som lægerne ejer og har investeret dyrt i, således at de bliver i området og der kan dannes kontinuitet, stabilitet og dermed effektivitet i patient-læge relationen. To-tusind forskellige klinikker over hele kongeriget, fordi at vi alle er forskellige og på denne måde skabes der dynamik mellem klinikkerne, således at de hele tiden udvikles.

Eller

Klinikker der styres af politikere og deres administratorer, som har teoretisk men sjældent praktisk viden, som på planøkonomisk manér gætter sig til hvordan patienterne kommer til at have det i fremtiden. Klinikker hvor en stor mængde ressourcer lægges på bureaukrati således at det kan tage årtier at få computersystemerne til at hænge sammen. Klinikker hvor lægerne er ansatte til fast arbejdstid og har faglige rettigheder - og fordi der er stor mangel på speciallæger i almen medicin i hele Skandinavien, nemt kan sige sit arbejde op og flytte et andet sted hen hvis de så ønsker. Klinikker hvor alt er éns, efter en fuldstændig og perfekt skrivebordsmodel og hvor patient-læge relationen tilpasses denne.


Gad vide hvorfor andre lande kopierer den forrige model fra os i Danmark, en model som er taget mange årtier at bygge op? Det er i hvert fald godt at vi har folkevalgte som forstår det her med magtadskillelse og ikke piller ved det, de ikke har forstand på.

Se også: Selvejende læger er nøglen

London efter tysk luftangreb, også det medicinske bibliotek er ramt. Her står lægerne og prøver at få ro, så at patienterne kan få den rigtige behandling. Ukendt fotograf.

Profitkvotens fallande tendens

Det dånar ut i rättens krater! De snackade marxism i dagens DR P1 Morgen, angående någon ny antologi som är på väg ut från några vid universitetet i Århus. Inte för att den intervjuade tog upp de mest väsentliga aspekterna, men jag slogs av att marxisterna ibland saknas i samtidens debatt. Dagens ytliga identitetsvänster göre sig icke besvär: Vi behöver nämligen värdeskapande industri som ger arbete åt de många därest vi vill kunna försörja offentligt finansierade, såsom lärare och läkare, samt kunna vidmakthålla infrastruktur och försvar. Ifall bara marxisterna insåg att äganderättens upprätthållande är nödvändigt för att också de på botten ska ha möjlighet att resa sig, kanske våra palaver hade kunnat vara mer fruktbara. Med produktionsmedlens eskapism minskar givetvis också västvärldens inflytande och därmed delar av den kultur som försvarar det öppna samhället. Men också kunskapsflykt följer i efterdyningarna, eftersom att forskning & utveckling i stora drag följer med arbetarna på golvet till Asien och Sydamerika.

Likväl kan det hända att något skönjas vid horisonten. När Damarks fackföreningsordförande Harald Børsting nyligen gjorde gemensamt utspel med det stora liberala partiet och pratade reella reformer som skulle göra oss billigare, och därmed ge förutsättningar för konkurrensduktigt näringsliv - vilket ger intäkter och åt alla arbetande lycka bär, låter det ju faktiskt som att de sjunger i kör ur Internationalen:

"Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner."

Julrimsbatalj 2012

Nu när julen är över kan det vara trevligt att minnas friden framför brasan och de glada ungarna vars ögon tindrade i reflektionen från de fallande snöflingorna. Granen är uppeldad och pyntet förvaras i garaget, men resultatet av julrimsbataljen återstår. Från Carl Svensson och mig, till er alla:

Carl Svensson:

Låt oss betrakta på avstånd
hur världen passerar förbi.
Panikskriken bildar en ljudfond
till myntslagarens amnesti.

Så låt oss då forsätta låna
till sjukvård, vår bil och till jul.
Låtom oss sparivern håna
vi önskar ju bara ha kul!

Vi kan nog vänta med räntan
i några trygga år till.
Men när kalhygge ersatt skogsgläntan
vi icke mer få det vi vill.

Du som är ung och vill jobba
med "media, typ, det är ballt!"
Låt mig helt stillsamt få lobba
för fabriker där vi bygger allt.

Jonatan Forsberg-Gillving:

Det är just med dylikt vi kunna förslösa,
i gemenskap med grannar och nära.
Vi ur kar av inre förmögenheter ösa,
vår tillvaro berikas av allt att lära.

Ty det som skapar samhörighet är inte offentligt gotter,
allt till alla med glupskhet och utan bedrift.
Nej det som bygga samfund och förståelse för våra olika lotter,
är kärlek till din nästa - inte klämmig omfördelning via skatteavgift.

Carl Svensson:

Världen förändras nu drastiskt,
USA står på klippans kant.
EU ignorerar entusiastiskt
avgrundsdjupet så brant!

Unionen knakar i fogarna,
separatister vill bryta sig loss.
Dra Brysselkraterna ut från krogarna,
de måste nu lyssna på oss.

Mer styrning är här inte svaret,
vi har ej ens frågat om slikt.
Inse nu genast allvaret,
inget är sig längre likt!

Att standardisera bananer
är inte att verka för fred.
Nej, hyser ni fler såna planer,
vill jag faktiskt ej vara med!

Fri handel för fred kan vi skapa
utan klåfingrig eurokrati.
Ingen lobbyists drapa
kan göra mig mera fri.

Jonatan Forsberg-Gillving:

Vi verkar faktiskt inte särskilt osams,
i mången spörsmål opportun.
Det diskuteras publikt massa trams,
offentliga teaterstycken för dem i fjun.

I tider som dessa krävs sans och reson,
faktiskt tror jag många detta vill ha.
Inte naiva drömmar som ger indignation,
men klokskap, förnuft, tradition: "Ja!"

Vi behöva skola och infrastruktur,
liksom stark civilsamhörighet.
Kanske väntar okänd makt på lur,
eller möjligen naturlig kalamitet.

Klart är nödvändighet för offentlig resurs,
annan slutsats är panglossian.
Men detta betyda icke överbeskyddande statens kurs,
vilket den skulle hävda som är libertarian.

Hur säkrar vi då inkomst till Skandinaviska nationen,
hur får vi igen produktion, forädling och industri?
Vi kan inte vara dyr och inte heller kräsen,
vi måste vika upp skjortärmar och hugga i.

Arbete åt de många under icke-offentlig betalning,
det är detta som är botemedlet mot västvärldens leda.
Inte mer värdeförstörelse genom nagelfarande styrning,
men tydliga spelregler och mängd byråkrater avskeda. 

Nyinkommen kokbok

Via nådiga svärmor har »Hemmets kokbok« nått det Forsberg-Gillvingska hushållet. Den är utgiven av Fackskolan För Huslig Ekonomi I Uppsala på P.A. Norstedt & Söners Förlag (Kungliga Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B. Stockholm 1919). Således är boken från perioden innan språket med nödvändighet skulle anpassas till lägsta gemensamma nämnare och snarare i viss mening verkade uppmuntra till den goda fostran som krävs hos oss civiliserade samhällsförvaltare. Huruvida detta kom sig trots kärvare tider, eller på grund av, kan liksom det av undertecknad görs, ofta begrundas.

Förordet inleds med följande mening:

»Hemmets kokbok« är en kokbok för det borgerliga hemmet; den innehåller huvudsakligen vad man kunde kalla god husmanskost, men därjämte även ett ej ringa antal finare, och naturligtvis dyrare, rätter för mera festliga tillfällen.

Det framstår mig riktigt att ett välfungerande kök med tillhörande köksbibliotek kräva denna kokbok. Vid sidan av John Seymours idé- och handbok »Självhushållning« givetvis, allra helst i Bonnierfaktas förstaupplaga med svartvita och bruntonade detaljrika illustrationer.

»Hemmets kokbok« bjuder även på en ordlista. Som ovan nämnt, inte förenkla utan folkbilda:

Ferguson on Chinese banks

"Remember, they are not really banks in the sense we used to have them in this country. You know, private sector entities not dependent on the state. Chinese banks are now like banks in the west. Or rather, banks in the west are now like banks in China."

47.38 into this Chatham House lecture on his recent book Civilization: The West and the Rest. The wittiness of our time.

The Escapism of Contemporary Businessmen

The surroundings are shaking and the so called businessman in smart clothing is neither an industrialist nor an entrepreneur. He has no emotional bonds to this company and his long term perspectives are non-existent. Thus no need to ride out the storm. Instead run, gain momentum and jump to the next one.

The intricate multitude of values and social attachments are deconstructed into zeroes and ones which makes it is easy to fit into a theory suitable for internet based software. Thus are part of the essentials for building a civil society replaced by ignorance freed from requirement.

Meanwhile in a parallel part of the planet is an old home computer from the early 80s living through a renaissance of new crowd funded games. An illustrative example of both the topics in this blogpost is Canabalt. Some six weeks after he released his impressive conversion of Prince of Persia for the Commodore 64, Mr.SID came with his conversion of Canabalt for the same platform. Another version, entitled C64anabalt, was released by Paulko64 as part of the RGCD 16KB Cartridge Game Development Competition a week later. The purpose of the game is to get the constantly running businessman as far as possible and both adaptations provides an instant fix and attentional gameplay. It is shallow albeit most entertaining.

Market economy and an open society is dependent on a social fabric built from generations behind and cannot in any way rely solely on short term venture capital buildings. That is for instance why family owned businesses tend to last also through tougher periods. They are built with a solid structure on a real foundation in order to keep the above mentioned escapism at bay.

See also: On the Crisis of the West.

Högt i tak på puben

I natt publicerades Är den extrema urbanismen förenlig med ett borgerligt samhälle? på Newsmill. Det är en humoristiskt fredagsraljerande text jag författat, men med ett bakomliggande budskap om att det krävs starka människor för att förvalta en välfärdsstat.

Röster ur den efterföljande debatten från mig själv och andra. Piptobaksröken ligger tung och källorna är flera:

Kan allmän värnplikt (givetvis för båda könen) hjälpa till att motverka den, i sin förlängning, samhällsfarliga hjälplösheten? (HAx)

&

Pöjkera är något på spåret när han påpekar att den värdeskapande industrin inte har ökat sedan femtiotalet. (AOl)

&

Jag håller med dig i mycket av din kritik, men kan inte annat än att poängtera att så går det när allsköns saker ska göras till offentliga utgifter. Då ställs orimliga krav på effektivisering istället för att tydligt avgränsa vad som är de gemensammas domäner och vad individen själv ska klara av.

Ett exempel från idag är att de gemensamma utgifterna måste konkurrera med kostnaden för en mängd hittepåutbildningar som startats överallt. Detta i sin tur eftersom vi segrat ihjäl oss på välfärdsområdet och då verkar det finnas ett behov för att hitta på fler saker att göra till offentliga uppgifter - istället för att snacka med grannen själv ska vi ha genuspedagoger och liknande sociala ingenjörer som bestämmer över denne.

Dessutom har krav på hög materiell standard tillsammans med ett jämlikhetsideal gjort att en stor mängd människor inte anses ha potentiell produktivitet på grund av samhällets specialisering. Då ska dessa försörjas offentligt istället för att bidra med vad de kan.

Ytterligare exempel kommer från tjocka och parallella lager byråkrati (i administrationsklustret stat/landsting/kommun) vilka "fångat upp" en massa människor när produktion och förädling lagt ner. Fin tanke kanske, innan man tänker efter. Det genererar nämligen näppe intäkter till välfärdsstaten. (JFG)

&

Vi låter CERN bygga en tidsmaskin åt dig Jonatan. Så sätter vi den på 1850, Vilhemina, Åsele lappmark. (JEK)

&

Somehow reminds me of "Det sovande folket". (JBe)

&

Istället för att bo i en fågelholk bli skitiga under naglarna och bli driftiga (såvida de inte försörjs på bidrag naturligtvis). Produktion och förädling är inte speciellt främmande på landet. Industrious är en bra engelsk term. (JFG)

&

Därför ser jag inte genusteorierna som vetenskapliga, ej heller genuspedagogiken och anser att den senare kan göra stor skada om den tillämpas på barn, våra barn blir då experimentkaniner. Därför ska detta inte finansieras via offentliga medel, lika lite som New Age, astrologi eller andra kvasivetenskaper bara för att de är trendiga. Våra skattemedel ska användas seriöst och framförallt inte göra skada. (IHö)

&

Vad jag däremot inte har träffat på här där jag bor, är den typ av mesproppar som du beskriver. De skulle inte klara sig här. (JWi)

Newsmill ligger nere, här finns skärmdump.

Peter Adolf Persson (1862-1914) Landskapsvy från Skåne/View over the Landscape of Skåne (1889).

Carl Gustaf Gilbert Hamilton

av Jan Guillou

Under hösten läste jag till den ämbetsexamen som efter avklarande gjorde det möjligt för mig att svära läkareden. Av denna anledning var det litterära fördjupandet satt på intermission till fördel för mindre krävande men ändock spännande kioskkrimi. Eftersom de starka könsmaktsnormer och osynliga strukturer som präglar vårt samhälle kräver att varje man av svensk börd borde kunna hänvisa till Hamilton-serien för att inte vara the odd man out på fredagsaftonens stillasittande begivenheter bestämde jag mig för att läsa denna av Jan Guillou berömda dekalogi. Ehuru ska det understrykas att följetongen inte faller in under genren kriminalromaner, ty Hamilton är spion.

Guillou och jag är tämligen långt från varandra vad gäller politisk ideologi. Möjligen har vi det surgubbiga gemensamt, samt att vi båda inser att stadsbor är handikappade när det handlar om att klara sig i verkligheten. Men politiskt anser jag att han är fast i djupa teoretiska träsk som jag menar gör politiken världsfrånvänd och som idag fortfarande hänger som ett ok över svensk politik.

Inte desto mindre vurmade jag i en period av mina tonår för eftermälet av Majrevolten 1968 och fördjupade mig i den lek med idéer som Daniel Cohn-Bendit, Cornelius Castoriadis, Simone de Beauvoir, Murray Bookchin, Jean-Paul Sartre hade vidareutvecklat från tidigare anarkistiska och socialistiska teoretiker. Jag läste till och med igenom grundkursen i marxistisk politisk ekonomi i små blåa häften. Främst uppskattade jag dock de gamla utopistiska tänkarna, innan skismen mellan liberalism och socialism, såsom Charles Fourier och Henri de Saint-Simon. Naturligtvis diskuterade jag dessa idéer med begeistring och fick därför inblick i de fickor av primärt ekologiska anarkister och liknande som gömmer sig i fickor och hålrum runtom i staden.

Av denna anledning är den världsbild som döljer sig i Hamiltons bakgrund i Clarté för mig inte helt okänd. Även om jag naturligtvis på intet sätt innehar Guillous expertis, är de konflikter med diverse socialistiska kontrahenter något jag trots allt har lite inblick i. Desto mer komiskt blir det därför i min mening när man hör Guillou debattera politik idag, eftersom att han står fast i orealistiska övertygelser, i alla fall om man vill förvalta välfärd. Men så ska man komma ihåg att han tillhör den aristokrati som utgör en generation uppvuxen i Sverige då ekonomiska spörsmål aldrig behövts ställas, eftersom att västvärlden både ensamt höll i spakarna och hade en industri som betalade allsköns kalas och bakfylla. När hans generation med rätta pratar om curlade unga av idag, vill jag poängtera den vuxengeneration som tillåtit curling och förlitat sig på att en välfärdsstat som vuxit sig ohållbart stor ska ta över. När för mycket förvandlas till problem för välfärdsstaten blir medborgaren inte enbart ekonomisk analfabet, jag skulle också vilja använda den marxistiska termen alienerad om dennes tillvaro. Men detta är naturligtvis inget som uppmärksammas som "forskningsämne" på alla de "genusinstitutioner" vilka återfinns i den uppsjö av "högskolor" som uppförts i var och varannan provins. De som sitter på titlarna där vårdar nämligen just sin bakfylla ypperligt genom att devalvera begreppen akademi och universitet.

Nåja, jag ska inte gå vidare med att förklara varför social ingenjörskonst är en frukt av satan och varför politik som byggs på dylika förenklingar är tramsig. Jag tror faktiskt förövrigt att Guillou i viss mån också hade hållit med mig om detta. Däremot ska jag berätta att från och med Coq Rouge till och med En medborgare höjd över varje misstanke, som jag nyss lade ifrån mig, har jag satt i mig Guillous litterära figurs förehavande med stor tillfredsställelse. Det ges inblick i författarens egna kval, moraliska som politiska, och detta ger berättelserna tyngd. Vidare är det naturligtvis nöjsamt att följa med i de kommentarer till böckernas respektive samtid som ges, och för egen del uppskattar jag givetvis också den datorhistoria som presenteras. Carl Gustaf Gilbert Hamilton är förvisso en närmast titanisk person, men en mycket god och mänsklig sådan om man bortser från den tämligen grava politiska snedvridning han ärvt från sin skapare. Såvida inte den uppmärksamhetsstörning som följer av teknologiska framsteg och så kallade sociala medier hindrar ungdomar från att läsa en dekalogi idag, är Navy SEAL attackdykaren och underrättelseofficeren amiral Hamilton trots allt en god förebild för unga män och i viss mån också för unga kvinnor.

Coq Rouge (1986), Den demokratiske terroristen (1987), I nationens intresse (1988), Fiendens fiende (1989), Den hedervärdige mördaren (1990), Vendetta (1991), Ingen mans land (1992), Den enda segern (1993), I hennes majestäts tjänst (1994), En medborgare höjd över varje misstanke (1995)

Undertecknad som Gubbdata-karikatyr i Commodore 64-format. Pixlad av grafikern Vanja Utne.

Thus passes the glory of the world

Having seen it yet another time I can justly conclude that Gran Torino is the best film of the 21st century. Help us lord, when Clint Eastwood is gone.

Contemporary Beautiful

Watch these impressive non-c64 demos!

Many of us are old snorty conservative c64-sceners and have a hard time understanding what all the fuss is about concerning these more modern machines called Amiga, Atari ST, PC, Super Nintendo, Dreamcast, PSP and godknowswhat. Home computers such as VIC20, CBM PET, C128, C16, Plus/4 and perhaps ZX Spectrum seems more like it in our book, more so than those odd nonclassical devices anyway. In any case will this chapter ask the common Commodore 64 scener (although "common" obviously is an almost condescending adjective when used on us) to have a generous mind. As votesheets were handed out at the multiplatform event of Datastorm, the author of this chapter thought it be interesting to see what it is all about. Consider it suggestions of what can be interesting to investigate, when time is plenty enough to let Your c64 wait that is. If this chapter offends You to much, just return to the main menu and try and forget all about it. A special edition of this issue of VN, where this chapter has been removed, is available for those who find it necessary.

The Charts for Demos on Other Platforms but the C64:
01. LifeForce / Andromeda Software Development (PC)
02. Masagin (Nvision 08 Invitation) / Farbrausch & Neuro (PC)
03. Linger in Shadows / Plastic (PlayStation 3)
04. FR-41 "debris." / Farbrausch (PC)
05. Rupture / Andromeda Software Development (PC)
06. Wir Sind Einstein / United Force & Digital Dynamite (PC)
07. The Seeker / Still (PC)
08. Ocean Machine / The Black Lotus (Amiga AGA/Atari Falcon)
09. Stargazer / Andromeda & Orb (PC)
10. Media Error / CNCD & Fairlight & Orange (PC)
11. The Evolution of Vision / Andromeda Software Development (PC)
12. FR-043 "rove" / Farbrausch (PC)
13. Aura for Laura / Soopadoopa (PlayStation 2)
14. Agenda Circling Forth / Fairlight & CNCD (PC)
15. We Come In Peace / Elude (Amiga AGA)
16. Wrath / Matt Current (PC)
17. Route 1066 / UKScene Allstars (PC)

When coming from a c64 demoscene perspective and watch demos made on modern machinery one can sometimes feel bewildered and puzzled. However, the utter beauty of some Andromeda Software Development and Farbrausch productions would astonish just about all of us. LifeForce, Debris, Rupture, Masagin and Linger in Shadows are demos that I would, and will, suggest anyone to observe and contemplate. Anything else I would consider a sincere loss for that person. Seriously, those demos are brilliant.

Slightly modified excerpts from the original article I wrote for the disk magazine VN#55, published March 21st 2011.

Sent ska syndaren vakna

Med en tredagars ämbetsexamen i OSCE-form i antågande borde det råda stiltje här. Men för dem som känner mig allt för väl kräver även förberedelserna inför svärandet av grekiska eder andrum. Då är det härligt att kunna ta del av begivenheterna på andra sidan Øresund.

Som en del säkert minns från sommarens eskapader saknades det substans i vänsterblockets ekonomiska analys. Många med mig efterlyste mindre tomma argument och mer realistiska hållningar, men flummerierna staplades på ände och de rödgröna blev därför sin egen gravgrävare. Så sent som några veckor efter valet minns jag att Thomas Östros varnade för en diskussion om vad som är intäkter och utgifter under förespeglingen att detta skapar ett dåligt politiskt klimat. Man behöver inte använda just termerna närande och tärande, men ett ansvarstagande för framtida offentligt finansierad välfärd som blundar för det mest elementära är inget annat än sagor för vuxna.

Därför är det nu socker för skämtlynnet att se Östros faktiskt överväga en verklighetssinnad ekonomisk politik. Fröjden blir ännu större när man minns vad Anders Borg sagt:

"I värderingarna skiljer jag mig inte så mycket från en socialdemokrat, men däremot i uppfattningar om hur saker hänger ihop och vad som bör göras."

Den största förtvivlans munterhet måste dock återfinnas hos dem med sinnesnärvaro som fortfarande identifierar sig med dagens svenska vänsterblock, och då syftar jag på reaktionerna mot Östros från eget led. Det kan kallas att aktivt vägra sig en mer nykter attityd. (S) förutsättningar för att kunna förvalta en välfärdsstat i en verklighet som är helt annorlunda än bortskämda årtionden av aldrig tidigare skådat ekonomiskt uppsving är stadigt tynande. För att citera Petter Kloke i ett dystert auditorium häromveckan. Kontexten är en föreläsning om nya mediciner inom hematologin som kostar många hundra tusen till flera miljoner per patient och år. Då jag viskar något om behovet av politik som inte önskar hur dyr vård ska betalas, utan istället ger möjlighet för den betalande (icke-offentliga/privata) sektorn att växa för att åstadkomma just detta svarar han:

"Vänsterdrömmen har nog alltid varit en fantasi."

När stämningen ändå är på topp tillåter jag mig att publicera en riktig glädjespridare. Vykortet följde med notan till en lunch på nämnda ställe i San Francisco för snart två år sedan då jag var där med min fru. Nu återfinns det inramat ovanför mitt skrivbord.

The Mega-Cart for the VIC-20

This text was originally published in the c64 disk-magazine VN#52.

Although this is a C64 disk magazine it can sometimes be interesting to keep track of what is going on in the subcultures surrounding this one. Many contemporary artists and hackers move in-between platforms in a pace similar to how often we old whisky snotted geezers change underwear. With the rise of emulators and YouTube, demonstrations of various kinds are open to a wider audience. In this article we take a look at a recently produced cartridge for the older and less able brother of the C64, the VIC-20. The bulk of work in developing the Mega-Cart has been achieved by "NBLA000" and "6502Dude", with additional help from "Carlsson" and "Ral-Clan", all part of the "Denial VIC-20 Community". The progress from idea to product has taken place during the past years and it is since this spring being sold (and crafted) from out of a cellar in Toronto suburbia, Canada.

It should be said that I am pretty much a novice on the matters of the VIC-20, I am a C64 nerd after all. As a young kid in the late 80s I actually owned one very briefly which I had purchased second hand. However, as it did not last many hours until it broke down (for reasons still unclear), I never got into it. A few months later I bought a Commodore 64 with lots of Turbo 250-tapes, and the rest is history. Twenty plus years down the road we end up some months ago. My Data Dungeon (la version Odense) emerged from out of the dirt and moist and I decided it was the time to get my hands on a VIC again. I got it with a 1530 Datassette and a few original Commodore game-cartridges.

To brush up memories of what we are talking of the brief history of the Commodore VIC-20 is something along the line of a computer announced in 1980: It was the first of the home computers to sell one million units, it came with 5 kB of RAM and the name VIC derives from Video Interface Chip which is the integrated circuit chip responsible for generating graphics and sound (3 square wave + "white" noise + global volume setting). The screen is 22 columned (characters per line) as opposed to the 40 we are accustomed to on our C64 basic blue screen, the processors are similar though. Commodore discontinued the production of the VIC in 1985.

With the VIC set up in the data dungeon I started browsing the different online fora to hear what was being said about the Mega-Cart. Jeff Minter "Yak", Frank Gasking and others praised it, but what made me decide to order my own was the superb YouTube unboxing video by "marlinlee". Whom would not want to hang out with gods? After some minor problems with my PayPal account Brian "6502Dude" quickly manufactured my Mega-Cart (serial no #0167) and it reached my Danish address only three days after dispatch from North America. In short, order and delivery worked smoothly.

When starting the VIC-20 up with the cartridge plugged in the menu beneath the Mega-Cart logo hits you: Cartridge Games, Tape/Disk Games, Utilities, Normal Reset, Soft Reset and Last Selection. If certain peripherals are plugged into the computer additional options are available: Disk Utility and Easyload+Plus. The menu system is accompanied by a tune composed by the Swedish musician "Carlsson". The Mega-Cart contains all VIC (179!) games originally released in cartridge form, and 53 tape/disk-games (a few of which has gotten a recent brush-up by Denial VIC-20 forum members). For a scene-snob like myself I appreciate the Extra-Menu the most though, which appears if pressing F2 in the main menu. The extra menu comes with a few demos, tunes and graphics by the artists out there. Worthy a note is the tune "Slowride" by Daniel Kahlin and the demo which the Finnish group "Pers' Wastaiset Produktiot" released at Assembly 2003: "Robotic Liberation". The latter one connotates certain Fairlight and Triad demos from the early 2000s, and is part of a fabulous trilogy. Apparently there are also a few Easter eggs in the cart, of which one appears if hitting u in the F2 menu. There is also supposed to be individual surprises having to do with the serial number of the carts, but I still have not figured that one out.

Having grown accustomed to the wonders of the 1541 Ultimate I obviously miss such a feature in the Mega-Cart. An option to plug in a SD-card (or via USB transfer onto a built in memory function for that matter) in order to emulate disk- or tape-images and thus keep up with recent productions without having to rely on a disk- or tape drive, would have made it all even more beautiful. Another con is that despite of the save function in the cart - a "non-volatile RAM" (one can favourite items and chose last selection) - the hi-scores in the games does not save. The other day when I was down in my data dungeon enjoying a Bayersk 2,8 I scored more than decent on "Frogger'07", the game Kaze had beat me senseless in a few days earlier. It is an annoying shame that he cannot witness my hi-scores next time he is around. Though having said this, as a C64 geek the Mega-Cart has opened my eyes a bit to the older brother, and the Mega-Cart is great for a few rounds of classic (or should I say vintage) gaming. There are quite a few titles which come with great game play (as opposed to the 3D FPS-rantings the youth is spammed with today).

Obviously, the Mega-Cart is for the VIC-20 and the vast majority of releases I am ever going to enjoy are on a C64. But this is a gadget from 2009 which is a must-have for those with enough nerdy guts. Order your own at www.mega-cart.com

Sic Transit Gloria Mundi

The kids are busy with Paris Hilton when they should be watching Dirty Harry.

The Subject of Language

This may actually be the funniest sketch ever produced.

"Is English capable of sustaining demagoguery?
//
Is English too ironic to sustain Hitlerian styles. Would his language simply run false in our ears?"

Linda - som i Lindamordet

av Leif GW Persson

På en grek-ö gör man två saker; man hyr antingen moped och upptäcker glädjen i trafik utan regler eller så ligger man i en badring med ölhållare ute i Medelhavet och läser. Har man dessutom fått tag på en billig restresa till något ställe där andra skandinaver ofta huserar kan man ha möjligheten att hitta annan litteratur än den man själv har tagit med sig, vilket kan vara otroligt praktiskt eftersom seriös avslappning ofta leder till att man läser sju gånger fortare än man räknade med när man packade böcker. Detta är bakgrunden till att jag kom att läsa min första Leif GW Persson på norska. Denna svenska macho-ikon (av helt annan kaliber än Paolo) har jag faktiskt tänkt att läsa flera år, faktiskt ända sedan jag träffade någon som hävdade att hon var GWs dotter på musikfestivalen i Hultsfred. Vi hade samtalat moral och politik över ett par pilsner innan hon försvann i myllret på The Streets-konserten.

Leif GW beskriver i boken den utrotningshotade svenska mannen. Han som över huvud taget inte teoretiserar kring könsroller, är smått konspiratoriskt lagd, otroligt självgod och bitter över omgivningarna. Helt klart är denna man en pelare varpå samhället vilar, och i detta specifika fall, i mordkommissionens utredning av det sadistiska Lindamordet. I veckorna som följer de tragiska händelserna på Pär Lagerkvists väg i Växjö behåller denna huvudefterforskare fanan högt trots den konstanta dryckturen. Under tiden avrättas hans guldfisk hemma i huvudstaden, feminister bestämmer den samhälleliga dagordningen, samt annat samhälleligt förfall. Efter en rad fadäser bestämmer högre ort i Stockholm att de antagligen borde göra en annan ansvarig för det som sker nere i provinsen, och in skickas räddningen för mordutredningen i form av professionalism - två kvinnor. Den ena av dessa kvinnor skriver dessutom en avhandling i praktisk filosofi om semiotiska förbindelser mellan sexualmord och hur dessa mord kom att tituleras i media. Nåja, GW är nog ingen akademiker, men han skriver roligt i alla fall. I slutet av boken sitter den före detta mordutredaren hemma med en maltwhisky och myser. På tv går ett program där en psykläkare uttalar sig om den mentala undersökningen av den nu funna Lindamördaren. Vår hjälte som trots sina fel och brister har en stark förnimmelse av folklig rättskänsla, tycker det vore betydligt bättre om de bara hade kokat lim på den jäveln.

Linda - som i Lindadrapet var en ypperlig träning i att läsa norska. Eftersom jag för stunden residerar i den Skandinaviska metropolen Odense är min omedelbara bekantskapskrets bestående av danskar, svenskar, norrmän och islänningar. Pubkvällar företas i pan-skandinavisk anda på något slags mellanspråk, och den svensk som hävdar att vederbörande har svårt att förstå danska eller norska göre sig ej besvär. Dylika utsagor är hur som helst tämligen pinsamma, och då det egentligen är i stort sett samma språk handlar det naturligtvis enbart om träning för att få bort sådana stockholmska fasoner. Engelska är ett språk som är otroligt mångfacetterat och vackert, det är därför jag har valt att studera det och försöker upprätthålla en hög nivå genom mångsidigt användande. Men engelska ska vi skandinaver använda till de utomnordiska, inte sinsemellan. Viktigt är att vi försöker odla fram en renässans för Skandinavismen, och att vi så småningom i vänskaplig anda försöker lösa tvisten om huruvida civilisationens vagga låg utanför Uppsala eller någonstans på Jylland.

5-årsjubileum av "best of volvo.info.se" (ungefär)

Skrotbilar, stadsbor, enskiften, fysikens lagar, byggnadsmetoder, spänning, lärdom, Sebastian, Frodo, politik, svampar, historia, norrlänningar, skånska anarkistiska bönder, äventyr, antropologi, kultur, osanningar och verklighet. Dogmamentary från 2004.

..och på grund av att den nya stämningen ändå inte längre tillåter studie- eller arbetsro tipsas om Katastrofala omslag.

Knark på flaska

I Danmark, som bekant, fungerar alkohollagstiftningen aningen annorlunda än den gör i Sverige. Då jag var på jakt efter en något mer spännande brygd till en bror som fyller tjugo fann jag till min förvåning att de nu också säljer Knark. I helgen ska jag över till mina bröder i Skåne för att fira och hoppas att tullen inte kommer att ställa till med besvär.

Mer om stouten som är från ett mikrobryggeri på Jylland vid namn Duelund Bryglade kan inhämtas här.