När jag för några veckor sedan flög till Dublin för att bila runt på den irländska västkusten fördjupade jag mig i nummer 18, 2012 av
Weekendavisen. Här fastnade jag för artikeln
Sverige under forandring (.jpg) och slogs av den statistik skribenten redovisade. Framförallt bet sig frågan fast om hur många som kan komma till ett land samtidigt som förnuftig integration säkras. Eftersom frågan förutsätter kunskap både om alla de som anländer och alla de som mottager låter den sig inte besvaras, men det betyder inte att den för den sakens skull kan ignoreras. Samhällsvetenskaperna och humaniora har nämligen helt andra evidenskrav än naturvetenskaperna, och det som ofta lids brist på är mer jordnära diskussion baserat på sunt förnuft.
Parallellt har det rasat en debatt som berör delar av ämnet. Ett axplock ger bland många andra namnkunniga
Sanandaji,
Neuding,
Gudmundson,
Demirbag-Sten och Norberg,
Shachar,
Sanandaji igen, samt ytterligare dito på
Newsmill. En grundläggande nyans har dock saknats och av denna anledning författade jag ett alster om den oangenäma motsättningen, vilken betitlats
Integration måste ske i det civila samhället. Den publiceras i dagens Svensk Tidskrift.
Jens Erik Carl Rasmussen (1841-1893) Jagthavari/Yacht shipwreck.
