avsnitt II →
Många förknippar idag heraldiska vapen med adeln, men vem som helst har rätt att ta sig ett vapen och att det är på det viset är inget nytt påfund. När Forsberg-Gillving grundlades i och med vigseln mellan min hustru och mig var det på sin plats att ett familjevapen ritades upp. Jag tog kontakt med den heraldiska konstnären Carl Anders Breitholtz redan för ett par år sedan. Därefter har projektet legat i träda men återupptagits under sommaren och hösten 2011, då ett tämligen intensivt men högst underhållande arbete genomförts.
Familjen Forsberg-Gillving vill härmed passa på att tacka Herr Breitholtz, som med sitt myckna kunnande uppvisat stort tålamod i skisserandet av olika alternativ efter hand som vapnet sakteliga framtecknats. Det är en sanning att vapnet inte hade blivit alls i den grad välkomponerat utan Breitholtz omdömesgilla bidrag. Jag vill också tacka min yngre bror Sebastian von Wachenfeldt, som också har varit behjälplig under hela processen med både konkreta förslag och med generella estetiska värdeyttringar.
Eftersom jag hyser förhoppning om att Forsberg-Gillving också vandrar planeten om många hundra år är det viktigt att vapnet vuxit fram väl genomtänkt. I tider där förändring från dag till annan upphöjts till dygd med stort egenvärde kan det vara skönt att emellanåt anta perspektiv där historiens vingslag tillåts göras hörda.
I denna post kommer jag att presentera första delen av vapnets utarbetande. Det färdiga vapnets blasonering är redan insänt till Skandinavisk Vapenrulla för registrering, men denna kommer att presenteras på weblogen först i senare post.
Initialt hade jag några idéer om att ha en uppslagen bok i skölden, med bokstäverna F och G på varsin sida. Boken skulle hänsyfta boklig bildning och lärdom. En åra med överkorsad fjäderpenna och svärd hade min hustru och jag tänkt ut som en duglig symbol: Åran anspelande praktisk erfarenhet, vatten och resande. Fjäderpennan för kreativitet men också den för lärdom. Svärdet refererande till stridbarhet. Likaså hade jag en tanke om en jordglob för världsvana och åter igen erfarenhet.
Vi önskade inte att ha med utmärkande symboler från varken medicinens eller filosofins värld. Det hade förvisso passat med tanke på både mig och min hustrus livsberättelse, men vapnet ska gärna kunna anstå oberoende av specifika livsval.
I förslaget ovan, vilket var bland de första till diskussionsunderlag, tycker jag att skölden blir för plottrig. Fors och ett treberg för Forsberg och en guldvinge för Gillving, vilket har sin egen historia, följer till skillnad från bokstäver i vapen god heraldisk sed. Detta är en förutsättning för att Svenska Vapenkollegiet ska registrera det, vilket vi naturligtvis önskar.
Ett devisband med motto är något som inte är speciellt vanligt i svensk heraldik, men som jag tidigt hade en idé om. Senare i processen skulle det visa sig väldigt brukbart.
Så snart vi såg denna skissen uppritad, där skölden är harmonisk med vågskuror som delar upp i övre och nedre fält med plats för centrerad gyllene fågelvinge och treberg kände vi att vi hade hamnat rätt. Med enbart namnsymbolerna framstod stringens och vi bägge fann skölden mycket tilltalande. I princip fullbordad frånsett lite smådetaljer om antalet vågskuror och tinktur på dessa, men i stort var vi mycket nöjda. Skölden må vara den viktigaste delen av ett heraldiskt vapen, fast mycket återstod för att få det fulländat. Boken och övriga symboler har som synes flyttats upp till den hjälmprydande gripen.
De tinkturer vi föreställde oss var guld, rött, silver och blått. Guld och röd primärt för Skåne, men också för Uppland: "i rött fält ett riksäpple av guld". Guld och blå för Sverige. Silver och röd för Danmark. Pan-skandinaviska färger.
Som hjälmprydnad önskade jag en uppstickande grip för att alludera härkomst. Det var i Skåne vi först träffades - i den akademiska huvudstaden Lund: "i guldfält ett rött, avslitet griphuvud med blå krona och blå beväring". Så här tidigt i processen tyckte jag inte att hjälmbindel var ett tjusigt attribut att ha gripen "växande fram" ur, men föreställde mig snarare att den skulle fortsätta över hjälmen som ett slags "hårsvall".
Här ses en genomarbetad gouache. Jag var emellertid missnöjd med det jag uppfattade som obalans i hjälmprydnaden och hade svårt att se hur det skulle kunna lösas anatomiskt riktigt, stilrent och heraldiskt vedertaget. Svärmor föreslog att det möjligen skulle ses "framifrån", varpå jag svarade något om att en grip har två vingar.
För den som har ögonen med sig kan skönjas ett kors i silver bestående av en fjäderpenna och ett svärd, omgärdat av röd gripvinge. Är det månne Dannebrogen, världens äldsta nu officiella flagga som kan urskiljas? Samtidigt önskade jag att reducera antalet symbolbärande föremål, dock helst utan att förlora andemening. När min gode bror diskret påpekade att jordgloben möjligen skulle kunna tolkas som alexanderkomplex och jag samtidigt tyckte att åran refererade till liknande innebörd, fick jordgloben strykas.
Hjälmtäcket såsom format efter acantusrankan i huvudfärgerna rött och guld var jag tills vidare nöjd med, men kanske skulle hjälmen över huvud taget inte ha en riktning utan snarare vara rotad?
avsnitt II →